Kronor
och dess olika kännetecken, vars givna former visar rang och ursprung.
Heraldik
(av medeltidslatinets heraldicus,härold)
läran om adliga vapens sammansättning och bruk.
Under korstågens tid, i slutet av 11:e århundradet, växte bruket att inneha heraldiska vapen fram. Senare i och med adelns bildande och riddarväsendets olika seder, utvecklades traditionen. Givna regler bestämmer vapnens utformning, samt vilka personer, släkter eller sammanslutningar, som har rätt att inneha dem.
Förutom adeln, som tilldelas vapen, kan även andra få rätt att inneha dem. Det heraldiska vapnet kan då bildas av exempelvis namn, monogram, husmärken och handels-tecken.
Talande vapen är de heraldiska vapen, vars bilder anger namnet på den som bär det. Till exempel Sternberg, vars vapen har en stjärna och ett berg. Eftersom vapnets utseende traditionellt beskrivs med ord är de formella ramarna exakt angivna. Utförandet har dock genom tiderna till stil och material kunnat variera fritt.
Heraldiska färger
Vapenfärgen anges ofta genom s.k. skraffering, dvs grafiskt, med olika randningar. Färgerna skulle vara tydliga, eftersom vapnen skulle vara synliga på långt håll. Rött, blått, svart och grönt blev de främsta färgerna. Senare tillkom askfärg, naturfärg, purpur, järn och brunt.
